Mitt liv

8 månader in som pappa

 Matteo och hans syssllng Malte.

Matteo och hans syssllng Malte.

Jag var varit pappa i åtta månader.  Det är en surrealistisk känsla, det har inte riktigt fått grepp i mig än. Jag vet inte om jag ser mig som en far. En gestalt som en bebis och ett barn ser upp till. En gestalt som tycks vara superstark, supersmart och allt det man idoliserar sin pappa med. Jag är verkligen inte superstark…

Det hände en sak för två månader sen. Något som fick mig att inse hur mycket som ligger nedbäddat i mitt dna, hur mycket man faktiskt förändrats.

Jag jobbade och Malin bad mig hålla koll på Matteo för någon minut eller två. Jag satte honom i vår stora läsfåtölj där han suttit lugnt innan. Vad jag inte insåg var att Matteo växer och testar i princip nya saker varje dag. Jag vände mig mot datorn i 15 sekunder och tänkte att han sitter helt säkert där. Men Matteo är inte en klassisk lugn bebis, jag har träffat mina vänners bebisar och han är raka motsatsen till hur Malin och jag själv när vi var små. På någon sekund hade han vänt sig om, dragit sig upp till fåtöljens armar och hävt sig upp. Sen såg något otroligt intressant på golvet som han bara var tvungen att undersöka.

Givetvis blev det en rejäl duns och ett hjärtskärande skrik. Ni får ha tålamod med mig men jag vet otroligt lite om bebisar, OTROLIGT LITE. Malin är mycket coolare och lugnare än jag. Men när jag hörde det skriket kändes det som om jag bytte skepnad. Jag var inte längre bebisrädde Natte utan en pappa. För några minuter var jag någon annan än den jag kände. Jag började gråta, samtidigt som jag ringde 1177 och mamma. Jag bar Matteo som en dynamitstav i en berg och dalbana.

När allt stabiliserats återgick allt till det vanliga..;) Men jag fick känna på något jag aldrig känt innan.

Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan Matteo, han är otroligt påfrestande och skriker och bajsar och tar ALL ens energi, men jag kan inte föreställa mig för en sekund att leva utan honom. Det är märkligt. Jag vet hur jag känner men jag undrar hur de översätts till andra människor som inte kännt likadant.

I mitt tidigare liv. För hundra år sedan så gjorde man inte saker som skadade en. Om något höll en vaken på nätterna så fixade man någonting, om något tog ens energi så gjorde man någonting åt det. Nu kan man inte göra någonting åt det.

I ens förra liv gick man ju inte och älskade sin huvudvärk, sin sömnbrist och sitt fulla schema. Man levde med det, försökte förbättra situationen men det fanns aldrig någon kärlek.

Nu har man exakt det och orsaken till problemen älskar man mer än vad man någonsin älskat något annat någonsin nånsin i människans historia. Helknäpp mening. Jag är trött…

Nu ska ja börja fota bebisar i alla fall. Det krävdes tydligen en text i novellängd för mig att komma fram till det.

Hör gärna av dig till mig för prisinformation om bebis/barn foto 😊.