Mitt liv

Medeltida Jul

visby mm-129.jpg

DISCLAIMER Jag vet att det inte är jul nu, jag vet att jag borde publicerat detta för lääänge sen. Men jag gör det nu i alla fall. :)


Jag går igenom Visby, innanför de medeltida stadsmurarna. Klockan har sen länge passerat midnatt. Det är mitt i december och kyliga vindar drar igenom gatorna och gränderna. Väggar och tak från gamla kyrkor reser sig runt mig och täcker den stjärnklara himlen. Det doftar eld och rök. Jag drar åt manteln. Dels för vinden, dels för att det är det enda medeltida plagg jag äger. Det ser bättre ut om man inte ser de mörka moderna kläderna inunder. Jag är en mörk ensam gestalt som drar igenom gränder och gator som varit här i hundratals år.

Jag, Malin och Matteo tog färjan till Medeltida Jul med extremt stora förväntningar. Förutom lite panikartat blöjbytande och nedbajsade kläder precis när vi skulle köra på färjan så gick allt bra.

Visby är lika vackert oavsett vilken tid på året det är och nu var det många år sen sist.

Vi bodde på ett centralt hotell innanför ringmuren. Otroligt mysigt och hjälpsam personal. Vi behövde bara gå 400 meter för att komma till de olika showerna vi skulle besöka och marknaden.

Eldshower, konserter utomhus i solnedgången, konserter i kyrkor, riddare och mysig gemenskap på kapitelhusgården. Medeltida Jul har allt om man är bara lite som jag. Det bjuder på härliga vyer, ULTRAMYS, historia och spännande dofter.

Den sista kvällen var det en sagoberättare i Helge Ands ruin. 1300-tals sagor från Italien. Jag kom dit lite sent. Malin och Matteo hade somnat. Jag smög in genom dörröppningen. Stjärnorna lyste klart och när jag andades steg ett litet moln. Runt en eld vid altaret satt ett tjugotal personer insvepta i vinternatten. Bröd skickades runt och det var tyst. Sprakandet från elden och röken var de enda intryck man tog in. Jag såg uppåt mot den klaraste himlen sen jag var i Nya Zeeland. Om inte det är magiskt vet jag inte vad som är det.

Då började sagoberättaren tala. Man sveptes med. Det fanns inga mobiltelefoner längre. Borta var televisionen. Tidningar och till och med böcker existerade inte längre. Det var som att färdas tillbaka till en tid då historier fördes vidare från mun till mun. Jag saknade inte våra moderna ting. Kylan försökte tränga sig på men jag brydde mig inte. En historia avlöste en annan. Vi satt där när elden falnat och allt som hördes var vinden utanför de bräckliga väggarna och rösten som förtäljde historier som berättats i hundratals år.